När barn räknar 8 + 5 händer något nytt: svaret går över ett tiotal. Många barn räknar då fem steg på fingrarna och tappar bort sig vid tio. Det är inte konstigt. Tiotalsövergången är ett av de första ställena där talen börjar hänga ihop på riktigt, och den hör hemma i Lgr22:s centrala innehåll för åk 1–3 om metoder för huvudräkning och om hur de fyra räknesätten används.
Vad barnet egentligen behöver kunna först
Innan 8 + 5 känns lätt behöver barnet kunna tiokompisarna: 8 och 2, 7 och 3, 6 och 4, och så vidare. Då kan hen dela upp 5 i 2 och 3, göra 8 + 2 = 10 och sedan lägga till 3. Det är hela tricket, och det går att öva utan penna. Om tiokompisarna inte sitter är det där ni ska börja, inte med 28 + 5.
Använd skolans bilder
Fråga läraren eller titta i barnets bok vilka bilder klassen använder, ofta en tiorutad ruta (tiorutan) och en tallinje. Använd samma bilder hemma. Då slipper barnet hålla reda på två olika metoder, och forskningen om lärande i matematik pekar på att ett litet antal återkommande bilder hjälper när uppgifterna blir mer abstrakta.
- Rita en tallinje på ett långt papper eller med tejp på hallgolvet. Hoppa 8 + 5 genom att hoppa till 10 först och sedan 3 till.
- Fyll en tiorutad ruta med åtta knappar. Lägg fem till, och fråga hur många som ryms innan rutan är full.
- Lägg 13 knappar och dela dem: ta bort 3 så att det blir 10, ta sedan bort 3 till. Så räknas 13 − 6.
Fråga hur barnet tänkte
Det mest användbara du kan säga är ”hur tänkte du?”. Ett barn som säger ”8 och 2 är 10, sen 3 till” har förstått tiotalsövergången, även om svaret skulle bli fel av slarv. Ett barn som bara svarar rätt har kanske gissat eller räknat på fingrarna. Berömmer du vad barnet gjorde (”du delade upp femman, smart”) stärker du strategin, inte bara svaret.
Vanliga fallgropar
- Barnet räknar alla steg på fingrarna och tappar bort sig vid tio.
- Barnet glömmer att tiotalet ändras: 28 + 5 blir 23, eller 31 − 7 blir 36.
- Barnet blandar ihop 13 och 31.
- Vid minus tar barnet bort åt fel håll vid tiotalsgränsen.
Alla fallgroparna är normala och går att öva bort. Lägg märke till vilken av dem ni ser och öva just den en liten stund.
Kort och ofta slår långt och sällan
Forskning om utspridd repetition visar att många korta stunder fastnar bättre än en lång. Tio minuter fyra eller fem dagar i veckan räcker gott. Ett kortspel är ett enkelt sätt: dra två kort och lägg ihop dem, och se om ni kan hitta tiokompisar. Du kan också använda en vanlig kortlek för att öva positionssystemet, där två kort blir ett tal av tiotal och ental.
Om det tar emot
Blir det tårar eller gråt, ta en paus. Ingen lär sig något när det kokar över. Kom tillbaka dagen efter med en mindre bit, till exempel bara tiokompisar. Om det ofta tar emot i flera veckor är det bra att skriva några rader till läraren om var det tog stopp. Då kan skolan anpassa undervisningen. Du behöver inte ha en diagnos för att be om stöd.
Om du vill öva med en app
I Lärkompis finns tiotalsövergången som två egna färdigheter, ”Plus över tio” och ”Minus över tio”, med fem nivåer vardera. Nivå 1 är till exempel 7 + 4 med tiorutan synlig, och nivå 5 är ett tvåsiffrigt tal plus ental över tiotalsgränsen i en textuppgift. Facit kommer alltid från kod och inte från en språkmodell. Se hela listan för matematik i åk 2 för att se vad mer som övas samtidigt.
